Det finns ingen mening med saker och ting, de bara händer, inte sant? Och sedan ska man hantera händelserna efter bästa förmåga. Mitt senaste exempel är kursen i ”Att undervisa i dans och musik/rörelse i skolan” på Linnéuniversitetet i Växjö som totalkrockar med mitt liv i övrigt. Jag kommer inte kunna gå den i vår och jag var så nära så nära. De fem tillfällen som vi faktiskt ska träffas är på torsdagar (när jag är dedikerad housen på House of Shapes) och dessutom jämna veckor när jag har barnen hos mig. Och hur jag än twerkar går det inte. Jag kan inte bända bort faktumet att jag inte kommer att kunna närvara på de viktiga träffarna.
Bara att hantera. Efter bästa förmåga. Det verkar som att kursen ges igen våren 2016 så upp på hästen igen då. Frågan är nu om jag ska hoppa på kursen på Stockholms universitet, ”Teater- och dansvetenskap med fokus på genus och feminism” som var mitt andrahandsval. Den är mycket mer omfattande, intressant men kräver också mer av mig då den ges på helfart.
Får begrunda detta ett tag.
tellaboutdance 