Cyklade in till House of Shapes och dansade lite i måndags men behöver mer. Gudars.
När jag satt på cykeln in funderade jag på om jag fortfarande kunde röra mig, förstå. Alltid samma tankar. Jag måste dansa varje dag för att inte tro att kraften är borta. Inte mycket finns filmat av när jag lyssnar in koreografi men en liten snutt kommer här. Det är i stort sett två år sedan, oktober 2013. Feminine vibe för Jennie Widegren.
Det börjar närma sig. I dag bokade jag biljetter till Calmar minsann. Och eftersom väntan har bestått i att vela mellan bil eller inte belönade sjukt nog SJ mig med att ha sommarrabatt vilket gjorde 1:a-klassresan blev billigare än 2:a-klassvarianten. Och framdukad frukost på morgonen. Fina fina SJ. Nu är intervjuschemat nästan spikat, historia, fik, slott, bad, dyk, teater, Robert Gustavsson, Skotsk pub, minibadstrand och ja du vet. Dansreportaget är litet off balance, jag har två intervjuer men inga riktiga tider satta än, men det är helt ok. Sånt löser sig. Väl.
Nu knäpper jag igen min dator som hjälper mig med jobbet och beger mig till House of Shapes för lite vibes och mojo.
Har behandlat min höft som knixade till igår på genrepet på House of shapes. Med massage och tens. 1 timma massage och 25 min tens. Och nu ska jag till en naprapat Vladimir på Nybrogatan 8 nära mig (och Maximteatern för den delen) tätt inpå genrepet på Maxim. Jag har värmt upp till svettnivå och övat house och nu ska jag köra jazzfunk. Sen äta. Promenera. Värma upp köra igen äta igen. Naprapat. Rep. Hem och sova och sen ÄLSKA att vara på scen de kommande dagarna och vara dödsnervös.
Här är showen från förra året. Jazzfunk och house. Enjoy! (PS: blir tårögd av Applause!)
Vi framtidsspanade och talade om vikten av närvaro – och god thaimat. Tjaba Thai fick himmelskt högt betyg.
17 minuter tog det. På cykel som en vettvilling genom stan. från dansträning på House of Shapes på Hornsgatan in till Dansens hus replokaler på Wallingatan. 17 minuter efter att jag satt mig på cykeln mötte jag Akram Khan, väntandes på sina kollegor och sin assistent – och mig. Även om han var upptagen med sin cigg kunde jag ju inte låtsas som att det inte var han. Så jag sa hej och han hej och sedan fördrev vi väntan med att ställa ungefär lika många frågor till varandra. Tänk vad de inledande minutrarna i ett möte är viktiga eftersom de sätter tonen på allt därefter. Eller nej förresten, sånt är bara jobbigt att tänka på.
Men det är så.
När alla var samlade gick vi bort till Tjaba Thai för intervjun. En slamrig restaurang när man ska ta upp ljud är inte det bästa. Men en person som är hungrig bör man inte tvinga genomlida en intervju. Då är en kompromiss bättre. Vi satte oss ned och efter soundcheck var vi klara att köra. Jag hade fått 20 minuter med koreografen. Det blev 44. Och vi hann med personliga delar som skilsmässa, barn och andra livskriser (jo barn är också en känslomässig kris) men fokus låg på vad som får honom att dansa, gör hans danser så tilltalande för en stor publik (han har koreograferat för OS 2012) och hur han jobbar och tränar. Han tränar fysiskt tre timmar om dagen och hade en period i livet när det var tio timmar. Varje dag. Kommentaren på det var att människan klarar mer än hon tror men att han aldrig skulle orka den hårda träningen i dag. Allt har sin tid.
Jag mötte teatern (Maxim) häromdagen när jag promenerade och kom på att det är ett år sedan snart som jag uppträdde här senast. House of Shapes vårshow 2014 och jag var pirrig som en 17-åring och erfaren som en 36-åring. Erfarenheten handlade inte om dans utan om att ha år på nacken och viss vana att uppträda inför publik. Jösses vad roligt det var. Nu markerar jag mina koreografier varje kväll (så ni vet Malin Emmoth och Christopher Bergström) och är pepp.
Mellan den 16-17 maj är showen igång på Maximteatern i Stockholm – kom för 17 gubbar.
I dag går Dödsdansen där men om några veckor så…
Igår var jag i Växjö och kursade, går ju ”Att undervisa i dans och rörelse/musik i skolan” på Linnéuniversitetet där. Testade nu att åka dit och hem över dagen istället för att hotellsova. Och det gick ju fint. Två grejer bara. Jag har en guldregel om att resedagar är godisdagar – om en vill. Därför hade jag med mig barnsligt gott lösgodis som jag knaprade i mig medan jag netflixade och jobbade på tåget ned/upp. Den sockerkicken som är en kroppschock samt att vara på resande fot under en heldag har utlöst känslan av att vara rejält bakfull. Ick. Så nu tar jag mig till en plågande klass med Oscar Jöback för att slå den känslan ur hågen. Lite nackmassage skulle inte sitta helt fel heller…
Här har jag hämtat en bild (selfie) från Springtime. Oscar Jöback.
Det finns ingen mening med saker och ting, de bara händer, inte sant? Och sedan ska man hantera händelserna efter bästa förmåga. Mitt senaste exempel är kursen i ”Att undervisa i dans och musik/rörelse i skolan” på Linnéuniversitetet i Växjö som totalkrockar med mitt liv i övrigt. Jag kommer inte kunna gå den i vår och jag var så nära så nära. De fem tillfällen som vi faktiskt ska träffas är på torsdagar (när jag är dedikerad housen på House of Shapes) och dessutom jämna veckor när jag har barnen hos mig. Och hur jag än twerkar går det inte. Jag kan inte bända bort faktumet att jag inte kommer att kunna närvara på de viktiga träffarna.
Bara att hantera. Efter bästa förmåga. Det verkar som att kursen ges igen våren 2016 så upp på hästen igen då. Frågan är nu om jag ska hoppa på kursen på Stockholms universitet, ”Teater- och dansvetenskap med fokus på genus och feminism” som var mitt andrahandsval. Den är mycket mer omfattande, intressant men kräver också mer av mig då den ges på helfart.
Får begrunda detta ett tag.
Hej fredag.
Gillar du Skrillex? Du gillar att dansa dubstep!
Då passar det att kolla in denna sköna och faktiskt sjukt vackra dubstep till en mix av Adeles Set Fire to the rain av Marquese Scott. Jag är nere på knä. Fotarbetet. Elektriciteten i kroppen. Armarna. Händerna. Huvudet. FÖTTERNA (igen)! Otroligt snygga skor dessutom. Och bra val av bakgrund. Och ok gulligt med flames även om lite löjl.
Pluspoäng till mig: jag är anmäld till jazzfunk, balett (fortsättning) och house (fortsättning) till våren 2015. Så gött. Funderar du på att dansa? House of shapes kan vara grejen. Där kan du då och då få se (vara?) ovanstående kvalla på dans. True story.
PS: Läs Fredrik Strages krönika i DN i dag (länk kommer asap) apropå bra konsertupplevelser as in Skrillex (och så lite om 42 🙂
I år, jag vet jag vet, i åratal har jag skrivit om att jag ska sätta upp den där balettstången i mitt hem. Här kommer löftena på tellaboutdance, först detta (och då hade jag tänkt på detta i tre fyra år redan!) Sen skrev jag detta och lovade mig själv…
Sen gick det ett tag men så var jag på’t igen. Och sedan igen. Jag tänkte ju att det skulle bli enklare att lova mig själv, sätta en deadline och att skriva ned det för att få fart på byggandet men livet kom i vägen. Jösses vad dålig ursäkt, men det är min. Enda faktiskt.
Och så kom det sig att just denna helg, andra advent-helgen 2014 blev den då jag hyrde bil och tog mitt ibland allt för lata sinne och min alltför lata kropp till Fredells och bara gjorde det. Köpte en fin valnötsstång, väggfästen och spegelvägg. Så nu står allt, klart att monteras, i min skrubb och ber om chansen att få tjäna mig och pryda mitt hem. Så ljuvligt. Väggen är inte bred och det är den lilla korridoren mellan hall och rum som blir platsen för balett här på Vallis. Men det blir av. Och det kommer funka! Pirret på det.
Helgen i övrigt bjöd på lite magsjuka och feber på lördagen så jag gjorde inte mycket alls. Kollade igenom Twilight-filmerna igen och blev själslig tonåring. Jag valde också att inte gå på avslutningen av min balettklass med Rebecca och min avslutningsklass i jazz funk med Christopher idag. Magsjuka ska man inte gambla med – jag vill inte sprida magsjukan vidare.
Det har varit en ganska dålig dans-termin för mig, denna höst. Har skippat mycket mer än jag velat, varit mindre på House of shapes . Med 2015 och våren kommer jag att dansa house för Malin och sedan jazz funk med Christopher och balett med Rebecca i den mån jag kan.
Våren 2015 – jag sätter min tilltro till dig och till att jag kan stärka mig ordentligt vid stången hemma och springa under hela våren i snö och is.
De spelar Pharells ”Happy” på House Of shapes ikväll och jag tänker på dagen.
Det spelar inte så stor roll att den varit inbäddad i en grå disig filt. Jag har suttit vid vatten och jobbat.
Det spelar inte så stor roll att jag haft strul med omdirigeringar av koreografintervjuer (hela mitt excelade schema är i uppror) och att jag svävar i ovisshet om vissa intervjuer blir av eller om det blir luckor i mitt axplock av danssverige. De jag har inbokade kommer att glimra ändå.
Det spelar inte så stor roll att jag fick avbryta mitt arbete halvvägs idag då jag glömt min strömsladd till datorn hemma. Jag tog en promenad hem istället, min halvmil för dagen, och lyssnade på en rolig podd (Relationspodden). Jag har haft massor av fördomar om den så jag blev överraskad.
Och att jag har för lite geist i mig överlag spelar ingen som helst roll precis efter ett danspass. Ikväll feminine vibe.
Dans löser fan ALLT. Och så lite naiv glädje och tilltro till livet.
Heja.
Detta är inställningen jag pratar om. Nora är bäst på den. Hon blir fyra i dec. PS: hon är glad här men ser likadan ut som arg. Fine with me.
En mötesplats för landets pescetarianer.
Ulrika Park
Om livet före och efter en gastric bypass operation.
Alla säger:det ordnar sig....inte fan gör det det..
Stuff and things.
an archive of texts written between 2013 - 2016
tellaboutdance 