SU-EN | tellaboutdance

Hos SU-EN i Almunge 20151006.

Livet går inte i repris, det vet vi, och det är så en får leva. En vill leva. Jag ser till att maxa. Igår var det heldag hos SU-EN i Almunge för att podda om butoh, sedan bil hem för att löpa och hålla igång inför Frankfurt marathon 25 oktober. Och efter promenadmiddag (burgare i hand) gick vi på Shakespeares ”Trettondagsafton” på Dramaten. Avslutade hemma med att se ”Stämning” med Klungan. Varför vila på hanen när man kan skjuta skott efter skott och ha kul?

Trevlig höstvecka önskar jag er!

Går igenom min struktur för Dansboken (det är fortfarande ett arbetsnamn) och granskar uppdelningen kritiskt. Alltså, varför ska jag egentligen ha med den klassiska genren? Det är ju inte där det händer mest Just Nu. Eller har jag fel? Bubblar det där utan min vetskap?

Under mina elva år som dansredaktör för slynglar har jag sett mer moderna verk än klassiska, men absolut sett den klassiska scenen – också. Både verk på Operan och på Dansens hus av diverse balettkompanier. Ser jag till det som varit mest nyskapande och kreativt är det inte på den traditionella scenen jag vänder min blick. Och hade jag varit flitigare besökare på de mindre scenenerna, Moderna dansteatern (MDT) Weld och liknande, hade jag säkert varit ännu mer övertygad. Samtidigt har det varit en hel del main stream-grejer på den moderna/samtida dansscenen – också.

Ändå. Ja, jag tänker välja bort den klassiska dansscenen i denna bok. Fokusera mer på samtida och populär och alternativ dans. Under alternativ dans/performance/rörelse höftar jag in butho-dansaren SU-EN men också Charlotte Engekels. Finns det fler..?

Nu träffar jag Malin Hellkvist Sellén som fick mig förbannad för några år sedan. Provocerad för att jag inte förstod syftet med verket ”Bättre folk” där normer och könsroller ifrågasattes med tystnad, juck till musik av Scorpions och Culture Beat. Idag inser jag att hon var en riktig stigplöjare med allt vad det innebär. Hon gjorde dans av svårgripbara och skamliga ämnen, ungefär som en dansens Liv Strömquist gör med nu sin senaste seriebok ”Kunskapens frukt”. Kolla in ”Kung Kristina” och jubla lätt.