Jag ska springa måndagar och fredagar. På måndagar 1 mil och fredagar minst 5 km. Och sedan hade det varit härligt att kuta en gång till under veckan. Förslagsvis onsdagar. Men det är trixigt, jag ska inte ljuga.
Vad jag vill säga i dag är vad springet får mig att känna: att jag måste göra detta varje dag. Varje dag. Varje. Dag. Känslan är så sjukt peppig. Och det är smått otroligt. Det är faktiskt det. Att jag känner så. Att jag gått från att under de första 25 åren i livet känna stor plåga i spåren men fatta att det positiva retet i kroppen betydde något och fortsätta utforska, det har krävts en del envishet.
Att komma in från morgonturen (som med fördel är jättetidig och på fastande mage) och längta till nästa gång det är dags (imorgon) det är pur lycka. Men att få ihop det med dans, styrketräning, yoga OCH däremellan vila är trixi business. Fast det går. Det bara gör det. Ikväll dansar jag igen. Ses!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …