Lovsång till miss Emmoth på house of Shapes

Hej.
På väg från två smäckra house-pass med Malin Emmoth på house of Shapes. Helt svettig. Helt lycklig.
Detta är en lovsång till miss Emmoth.
Och det blir ju lätt så. När någon, en person, får en att känna yo. Jag lever.
På riktigt. Lever.
Jag känner varje svettpärla som rinner längs med svanken, droppar från pannan, i ögonen, bry sig om det svider. Det är skönt. Det är så värt.
Jag rusar hem till varma, sovtrötta barn för att hinna pussa och krama och lägga. Tänk att jag får göra detta. Att det är mitt liv. Det är ju helt sjukt bra.
Hur kunde det bli så här?
Malin Emmoth. Du är en stjärna i mitt liv. Du får mig att lovsjunga dig och ditt sätt. House har blivit en del av mig. Och på dansgolvet, på klubben, där utövar jag det du ömt piskar in i mig.
Lovsång till miss Emmoth.

Annons

Dagar som går, dansar liksom iväg

Dansar? Visst gör jag. Massor. Kanske mer än jag skriver, mer än jag står för.
Men jag ser också dans. Som Cullberg häromdagen. Plateau effect. Ganska intetsägande. Det var inte dansdans utan performance, konceptuell med rekvisita på scen, men inte mycket dansutryck. Mot slutet ev. njöt dansarna, tänker jag då de rörde sig mer under 10 minuter än under den 60 minuter långa föreställningen. Shame.
På måndag kommer jag inte att dansa men på tisdag vid stången. Ska bli grym!

Dagens yogapose plus et al

Kommer här. Det är en skön ryggsträckare och passar perfekt dagar som denna. Lite småkyliga, hösten som börjar vårda med sina kalla, regnvåta vindar.

Dansar? Ja helhjärtat

Men hej. Jag har varit riktigt usel på att uppdatera mig här. På senare tid. Och det beror inte på att jag inte dansar. Absolut inte. Jag dansar och gör det helhjärtat. Och här är det något som verkligen stämmer och är på riktigt. I går till exempel. För Jennie Widegren på House of shapes. Det var sedvanliga Feminine vibe och hon ville att vi dansade för en bortgången dansare/kollega/vän. Hon grät men gjorde därefter en helt sjukt vacker koreografi med oss. Hon varnade för att den skulle vara svår, men det är så bra att gå in i känslan, för när jag väl insåg allvaret och Laleh började sjunga var det som att det var på liv och död. Och det var inte svårt att känna och att agera på det. Mycket mer modern dans än den ordinarie klassen jag brukar ta.
Jag älskade hela timmen, som var för kort såklart. Men det slog mig hur viktigt det är med inställning. Efteråt behövde jag träffa min vän H och bara dricka lite gott, prata om oss, våra liv. Allt kan vara så skört, vi vet inte när allt rycks undan. Sjukdom. Vi sa att vi älskar varandra. Det behövs.

Ingen balett i dag

Nej inte i dag. Jag ska inte dansa balett i dag. Men väl se Cullbergbaletten på Dansens hus. Med L. Vi ska också dricka bubbel och gona oss innan Cullberg får förföra oss med ”Plateau Effect”. På torsdag får vi hoppas att jag kan köra mina två dansklasser med Malin Emmoth. Jag utvecklar kärlekar kring mig med koreografer som får mig att känna och leva. Det är så enkelt. Och jag har helt accepterat. Förälskad i stort sett varje dag.

 

Du fantastiska afton

Det är sen kväll. Det är tyst runtom mig, nedsläckt, och jag lyssnar på Justin Timberlakes Blue Ocean floor medan ljusen fladdrar. Vad man med enkla medel kan skapa magi omkring sig. Jag är omgiven av magi just nu. Klockan här i vardagsrummet har stannat, den gav upp vid tjugo i fyra någon dag. Ganska likt mig. Jag har jobbat ända in på kvällen men nu, nu har jag lagt min sista hand vid jobbet och kan andas igen. Jag lyssnar på Justin, på Dress on, N snyftar lite men somnar om, jag stannar upp och tänker. På dansen. På Malin Emmoth och det hennes klasser ger mig. På dansen i stort och vad den gör med mig sedan jag på allvar tagit upp den igen. Har det börjat regna? Tittar jag mot gatulyktan utanför verkar det så. Ett stillsamt regn som inleder hösten. Kanske. 

Du fantastiska afton.

 

Blue ocean floor

Om att försvinna

Denna vecka alltså. Helt annan än vanligt. Inte förrän igår dansade jag på riktigt och då körde jag i och för sig house x2 med Malin Emmoth, denna pärla, först en vanlig fitnessklass och sedan en riktig klass. Då vi utbildar oss. Jag är helt excited över detta. Vi presenterar oss, vi sitter i grupp, vi pratar om stilen, vi lyssnar på musiken, vi kommer se på dansklipp längre fram under terminen. Vi dansar såklart största tiden. Jag älskart!

Men veckan började med kajakpaddling tillsammans med en kund jag har. Vi var på Dalarö och paddlade runt. Helt sjukt vackert och en sådan underbar upplevelse. Jag vill såklart göra det igen. Men jag missade dans på måndag, dans på tisdag, dans på onsdag. Otrolig abstinens igår. Och då är det helt fab att fixa två klasser på varandra.

Och nu är det fredagsfeeling! Jag drar och tränar med PT-Andreas kl 19 ikväll. Galet. Nä.

Från dans till smycke till tårta

Jag lovar. Igår kväll, medan jag kollade på Searching for sugarman och drack gott vitt Masi-vin, skrev jag ett ganska långt inlägg. Jag laddade ner bilder, fotade och hade förberett publicering när allt hängde sig och försvann.

Ok sånt händer, irriterande ofta dessutom, men det är anledningen till att det inte blev mer än dagens yogapose igår.

Jennie Widegrens feminine vibe med H

Så det jag var med om igår var dans på House of shapes (ja var annars). Det var öppet hus på fitnessklasserna och jag drog med mig vännen H på Jennie Widegrens femenine vibe-klass där vi dansade till Mando Diaos Dance with somebody. Och eftersom jag gått på hennes måndagsklass tidigare i veckan kunde jag hänga med och jobba på detaljerna. Jag älskar ju det. Hon är definitivt den bästa att dansa för. Inspirerande och rolig och samtidigt seriös. Det är liksom aldrig flamsigt utan snackas det om hur ”könet ska leda” eller att ”kötta på” så är det för att det stämmer. Jag gillar hennes stil mycket för att jag känner att jag utvecklas och att hennes koreografi välkomnas av min kropp. Det jag känner när jag dansar för henne är faktiskt svårt att beskriva.
Hade velat hänga kvar och ta en balettklass också men var tvungen att kuta till Sergels torg och möta upp lilla familjen eftersom vi skulle på den nya Alfons Åberg-filmen. Hade 30 minuter på mig och kom precis i tid.

Bildgooglade Jennie för att hitta en bild som representerar energin hon har på klasserna och detta är väl så nära jag kommer. Det är tyvärr reklam, men det får vara.

Kvällens smycke

Igår satt jag nyduschad och lite extra fiffad: var insmord med lyxig creme och parfymstänkt, målade mina naglar medan jag drack mitt vita och hade på mig örhängen. Ett par favoriter faktiskt som jag tänkt presentera som kvällens smycke. De ser du här nere.I dag är det kalas för en världsbäst 3-åring och jag förbereder mig på kajakfärd med kund imorgon och på tisdag (vi ska till Dalarö). Innebär säkert roligheter men jag tänker ju väldigt intensivt att jag kommer missa femine viben på måndag och att jag faktiskt missar baletten på tisdagen. Stor suck. Men jag börjar ta houseklass för Malin Emmoth på torsdagar från och med nästa vecka – inte fel!

Anmäld till danskurs med miss Emmoth

är jag nu. Torsdagar mellan 17.15-19.10 kommer jag housa på House of shapes med Malin Emmoth. Omg. 

 

Kvällen kommer

Kroppen är mör. Faktiskt helt slut. Jag är i sängläge sedan halv nio eftersom förra natten var en adrenalinstinn variant. Jag hade glömt bort att det blir så när jag dansar sent på kvällen. Vaknade med ett leende under hela natten men eftersom sömnen behövs var jag lite av ett vrak när klockan klämtade vid 6.

Jobb i vanlig ordning och ett crossfit-pass över lunch med bästa pt:n Andreas (skägget) kryddades av en vurpa med cykeln och några mil på densamma. Huvudvärken på det. Oh. Nu är det dags att ta igen sova-timmar. Tyvärr tittade jag på de fruktansvärda youtube-klippen som Aktuellt visade av attacken i Syrien under gårdagen och mår fruktansvärt av denna grymhet alla människor utsätts för. Barn som fradgar, krampar och kvävs till döds. Hoppas FN och andra på plats kan göra något åt den vidriga situationen. Det är andra tankar som jag tar med mig i sömnen ikväll helt klart…

I morgon dansar jag house med Malin Emmoth på House of Shapes. Det är så sjukt vad lyckligt lottad en annan får vara.

God natt du läsare. Var än du befinner dig.

Stockholms kulturfestival – bara dans

Eftersom jag inte kunnat gå på någon workshop, inte sett ett band eller någon artist, inte klubbat eller ens hängt på Stockholms kulturfestival i år, 2013, utan bara läst om det och suktat, tänker jag så här: det är väl helt fab att utbudet av dans i en massa kanaler, på en hel bunt olika arenor formligen exploderat de senaste åren.

House med miss Emmoth

Fab och för väl. För om man jämför med hur det var förr, säg 15 år tillbaka i tiden, och nu är utbudet så stort och så omfattande och vitt spritt att jag som konsument och potentiell deltagare inte har en tillstymmelse till möjlighet att hinna ta in/göra allt som ligger framför mig – ett jättelikt smörgåsbord.
Jag älskart.
Har du möjlighet, gå på workshop med bland andra Malin Emmoth (house of Shapes bl.a.). Det är bara några minuter kvar av hennes house-klass nu, men det kommer hiphop, krumping och popping-klasser nu. Gå gå gå!
Själv håller jag mig på avstånd (helt ofrivilligt) med kräftor och någon öl i hand istället.
Have fun!

Mina nya skor inför hösten 👆

Älskar house och Malin Emmoth

Innan houseklassen: fan fan fan.
Efter houseklassen: jag älskar house! Jag älskar Malin Emmoth. Jag älskar att fatta. Jag älskar att dansa.

Och så träffade jag Erik, tidigare kollega från TT där och kunde konstatera: vi är alla sårbara när vi dansar eftersom vi älskar det.
Att inte vara ensam i detta grubbleri gör mig salig. Jag älskar house! Ja. Jag är hög.