Vårshow och NKOTB

När jag tänker på vad det värsta är, med att stå på scen och dansa, så blir förstaplatsen att tappa stegen, att inte minnas något, att få en black out helt enkelt. Bara stå där och inte ha förmågan längre. Sånt ger mig lätt ångest. Men så tänker jag på vilken gåva det är till publiken. Jo. På riktigt. Att få en black out, att tappa ansiktet, särskilt det där professionella det är bland det ärligaste och intressantaste du kan ge någon. Vi älskar när det händer andra och vi bävar när det händer oss själva. Diskussionen i Filosofiska rummet tar upp det bland annat. Lyssna här ”Att tänka med kroppen”. 

Fokus i kväll blir ju inte att ge en upplevelse av det slaget. Händer det så händer det men jag vill bara ha lite roligt och att de som är där har det bra. 

Sedan har jag värmt upp till min 2013-års favorit Justin Timberlakes 20/20 Experience-låtar i dag och när ”Strawberry Bubblegum” kom upp för 18 gången hörde jag Jordan Knights röst. Alltså min idol från NKOTB-tiden (slutet 80, början 90). Justin är ju en version av Jordan. Eller Joey! Mer sofistikerad. Men helt klart. Eller vad tycker du? ”Please don’t go girl” NKOTB (2013) så här är de ganska mogna i rösterna. Formade i samma hårda pojkbandsskola och det hänger kvar hårt i Justin. Älskart!

 

 

Annons

Dansa om du vill och som du vill

Ibland blir jag så fruktansvärt trött på mitt eget snack om dans. Jag beter mig förälskat och fartblint rusar jag fram och vill frälsa alla i dansens tecken. Den nyktra Anita vet att det inte funkar, att det snarare kan bli den omvända effekten, men när jag är hög försvinner spärrarna, då vill jag att alla ska dansa. Så har du varit utsatt för mitt evengelistsnack vet du vad jag pratar om. Och kanske har du varit mottaglig och börjat dansa. Fint. Eller inte. Fint. 

Det är nyttigt för mig att plugga dans och hur man arbetar med dans och rörelse didaktiskt. Särskilt när det kommer till skolundervisningen där alla vid något tillfälle ska dansa. Bara att inse att det inte är någon självklarhet. Att det sannerligen inte är ”härligt” och ”gött” att ”bara” röra på sig. Det stämmer inte alls, för många dessutom. Man måste få en chans att hitta sitt sätt att uttrycka sig. Kanske inte alls genom dans, men genom rörelse. Jag ser på UR:s program om ”Idrottslärarens drömmar och dilemman” och blir alldeles stum när killen som gillade Justin Timberlake tappar lusten att dansa helt. När jag ser det ökar min förståelse för hur det är, att vilja men inte förstå. Det taggar mig att bli ännu mer lyhörd och sila mitt eget snack. Dansa istället om du vill och som du vill. 

Ha en fin helg!

Justin Timberlake dansar Beyoncé

Justin Timberlake och Beyoncé på SNL är tsss, ganska kul.

Att fylla 36

Nästa måndag fyller jag 36. Det känns grymt. Jag känner att jag pikar för varje år som går. Fysiskt men också mentalt. Det är ju bäst att bli äldre. Till en viss gräns kan jag tro. SOm när man känner att kroppen inte gör det man vill att den ska klara. Eller om/när man inte orkar på samma sätt, när man inte bygger på kroppen utan den retarderar.

Så är det inte nu. Mitt i livet och mår pendelvis bra och pendelvis ganska dåligt. Skyller det mesta på mina utvecklingsfaser och att det händer en del för tillfället. Men så är det i allfall, jag har aldrig tråkigt. Det hinns inte med, jag fyller de eventuella tråkhålen.

Ikväll dansar jag feminine vibe och jag hoppas att det blir med Jennie Widegren men gissar att det handlar om Helena Åkesson och hon är bra men kanske behöver jag Jennie nu. Så känns det i alla fall. Lite extra allt.

Take back the night med Justin blir bra för dagen. Fetch!

Du fantastiska afton

Det är sen kväll. Det är tyst runtom mig, nedsläckt, och jag lyssnar på Justin Timberlakes Blue Ocean floor medan ljusen fladdrar. Vad man med enkla medel kan skapa magi omkring sig. Jag är omgiven av magi just nu. Klockan här i vardagsrummet har stannat, den gav upp vid tjugo i fyra någon dag. Ganska likt mig. Jag har jobbat ända in på kvällen men nu, nu har jag lagt min sista hand vid jobbet och kan andas igen. Jag lyssnar på Justin, på Dress on, N snyftar lite men somnar om, jag stannar upp och tänker. På dansen. På Malin Emmoth och det hennes klasser ger mig. På dansen i stort och vad den gör med mig sedan jag på allvar tagit upp den igen. Har det börjat regna? Tittar jag mot gatulyktan utanför verkar det så. Ett stillsamt regn som inleder hösten. Kanske. 

Du fantastiska afton.

 

Blue ocean floor

Dress on – Justin Timberlake

Sabina Dalfjäll en mycket cool dansare och koreograf inspirerar min kontorsdans i dag.

Danssteg på kontoret

Denna vecka av semester sitter jag på kontoret sol allena. Mina fyra veckor passerade snabbt och när jag äntrade kontoret i måndags, de sista dagarna i juli, var jag helt ensam högst upp i byggnaden.

Utrymmet. Ensamheten. Musiken. Blir…dans

Det är ett fint och öppet kontor med mycket utrymme.
Och helt ensam.
Och bra högtalare kopplade till dator och Spotify som strömmar och lockar mig att…javisst, det är så självklart nu.

I dag är min sista dag i ensamhet här. Och än har jag mest pratat om dans med mina kollegor, inte ett danssteg har tagits innanför dessa vita väggar och dess svarta härliga trägolv. Det höga taket! Jag kommer kunna ta ut rörelserna totalt. Och ingen INGEN ser mig. Jag blickar ut över taknockarna.

Underbart detta ögonblick av frihet. Nu jobbar jag. Nästa paus – dansar jag.

(Två sekunder efter jag skrivit ovan ringde det på dörren! Ett bud. Svettigt.)

Justin Timberlake. Min inspiration för dagen.

Take back the night – ju!

Men så stod jag där på house of Shapes-golvet och inte var det Christina Aguilera som sjöng. Det var käre Justin Timberlake och Take back the night.
Jag är så lättad att jag stod längst fram och att jag satte koreografin, ett par gånger.
Inte perfekt men jag hörde mig själv svara att det ska man strunta i, då Helena ställde frågan: vad ska man göra om man dansar fel?
Det kom reptilsnabbt och jag är glad för det.
Jag menar det allt mer också.
Jag försöker kötta på istället.
Saker jag älskar ikväll:
-att Pride startat! Heja kärleken 🌻
-att jag läst på och påmint mig om vad som krävs för att bli expert. 10 000 timmar av ren praktik för att lyckas bemästra. Jag ska göra det. 3h/dag i tio år alt 6h/dag i fem år.
Jag ska nog hitta vägar. Och tid.
– att jag tar ett glas ekologiskt rött och låter ruset av dansen skölja vidare inom mig.

Dress on

Justin Timberlake Dress on. Bra låt. Bra Justin.

Och så denna. Tunnel vision. Gah vad bra.

Justin Timberlake – Tunnel Vision – Radio Edit