0
0
1
323
1718
anitaemthen
14
4
2037
14.0
Normal
0
21
false
false
false
EN-US
JA
X-NONE
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt;
mso-para-margin:0in;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-ansi-language:EN-US;}
”Girls will make you blush” handlar om att ta plats. När jag ska läsa programmet måste jag veckla ut en enorm affisch med föreställningen återberättad i korttextform. Det känns ovant och himla bra. Precis som föreställningen är. + för musiken!
Unga Klaras två nya konstnärliga ledare, Farnaz Arabi (har regisserat Jonas Hassen Khemiris nya pjäs ”Ungefär lika med” på Dramaten) och skådespelaren/regissören Gustav Deinoff har låtit ett stycke skön/oskön historia födas i och med föreställningen. Det är Gustav Deinoff som tillsammans med koreografen Mari Carrasco satt upp Åsa Lindholms pjäs ”Girls will make you blush” – ett samarbete mellan Unga Klara, Carrasco Dance Company och Västmanlands Teater.
Jag ser den tillsammans med två gymnasieklasser, en skola från Nacka och en från Liljeholmen. De tycker, inte oväntat, att det mesta är pinsamt på scen. När mensblodet kommer fram i slow motion, när skådespelarna går runt och stirrar, pratar för sig själv eller tar plats bredvid någon i publiken, eller när de talar om vad ”den” (kvinnans kön) kallas eller när den fenomenala Bianca Traum dansar och upptäcker sin kropp samtidigt som hon ser publiken i ögonen. Tillfällena är många. Och blodet och könet nära hela tiden.
De gör det bra, hela ensemblen är närvarande vilket gör att publiken inkluderas i samtalet. Kanske kommer de för nära ibland. Saker sägs, saker görs, sånt som en själv har gjort i ensamhet, kanske. Nu tar vi alla del av det. Personligen känns det riktigt härligt. Inget finns att skämmas för!
Historiskt har blodet, exempelvis mensblodet, förknippats med superkraft och med Liv Strömquists ”Kunskapens frukt” och ”Kvinnor ritar bara serier om mens” och Kobras (SVT) inslag om mens är kvinnans kön och mensen verkligen på tapeten. Vi blir så smarta av mensen också. Dags att tänka på det vid problemlösning och kraftansträngningar (även, se nedan).
Jag tycker som du förstår – inte oväntat – att det är en helt galet bra föreställning. Den måste alla se, tänker jag. ALLA. Den verkar så genomarbetad, så in i detalj genomsköljd. Och ja, det visar den sig vara. Jag springer på en forskare från Stockholms universitet som varit med i en fokusgrupp och fått komma med synpunkter i skapandet. Även hon är lyrisk. Vi delar intresset, vi delar historien – kvinnohistorien – och det ska vi göra precis så här. Fram till 20 december kan du se den. Gör hemskt gärna det. Och sen #prataomdet #girlswillmakeyoublush.
tellaboutdance 