Kaffelösningen efter vilan

Vi ska ha Monster high-kalas och detta är en av alla fantastiska som 5-åringarna ska få laja med.

Dricker en eftermiddagskaffe efter min vila. Det behövdes. Bägge delar faktiskt. Somnade för sent igår och sprang i morse så jag var trött efter halvdags arbete. Att sova. Bara 30 minuter. Vilken känsla, att ha den ron i kroppen och kunna det. Sedan kicka igång igen med en kaffe. Doften får mig att prisa livet. Det är i de små tingen våra gudar vilar.

Det är som sagt annorlunda att inte dansa på samma sätt längre. Att numera ha dessa intensiva dansveckor, varannan, och sedan en vecka utan. Den amputerade känslan. Men också, att upptäcka nya saker med sig själv. Att jag kan hitta lycka i annat än dans. Som häromdagen när solen sken in drabbades jag av den där Känslan. Barnen spelade spel och åt lördagsgodis, jag tvättade, det var filmkväll inplanerad. Inget mer. Ändå. Ett pirr. Jag tackar kaffet lite också, känslan när jag får i mig drycken är svårslagen.

För några veckor sedan magnetröntgades jag också. Det konstaterades ett diskbråck i c5 och c6-roten i nacken. Jag var glad att det inte vara värre och hi5-ade läkaren. Men det är klart, jag måste verkligen tänka på hur jag rör mig nu, så det inte blir skit längre fram. När jag drack kaffe efter läkarträffen genomfors jag av en naken och lycklig känning. Hade nosat på katastrofen och lyckats med en annan väg. 

Sprang imorse. Har inte gjort det på några veckor eftersom jag varit förkyld. Precis som alla andra. När jag sprang senast blev det en halvmara och mitt immunförsvar slog bakut (även klubbat på Into the Valleys förfest på Nobelberget halva natten innan). Men. Imorse, med en kopp fresh espresso i mig tog jag mig nästan 9 km på 49 min. Helt ok. Alltså väldigt skönt. Nacken kändes av, den är inte helt glad. Och ländryggen gråter lite (har blivit kall) men det går att ordna till.

Summan av detta är att kaffe är lycka. Och att det är min absolut enklaste metod att nå nirvana vilken tid som helst på dagen.

 

Annons

Lovsång till miss Emmoth på house of Shapes

Hej.
På väg från två smäckra house-pass med Malin Emmoth på house of Shapes. Helt svettig. Helt lycklig.
Detta är en lovsång till miss Emmoth.
Och det blir ju lätt så. När någon, en person, får en att känna yo. Jag lever.
På riktigt. Lever.
Jag känner varje svettpärla som rinner längs med svanken, droppar från pannan, i ögonen, bry sig om det svider. Det är skönt. Det är så värt.
Jag rusar hem till varma, sovtrötta barn för att hinna pussa och krama och lägga. Tänk att jag får göra detta. Att det är mitt liv. Det är ju helt sjukt bra.
Hur kunde det bli så här?
Malin Emmoth. Du är en stjärna i mitt liv. Du får mig att lovsjunga dig och ditt sätt. House har blivit en del av mig. Och på dansgolvet, på klubben, där utövar jag det du ömt piskar in i mig.
Lovsång till miss Emmoth.

Dagar med dans

Det finns ju inte en dag som går utan att jag dansar.
Fysiskt eller i tanken.
Det är så det är och det är så det ska vara.
Meningen.
I dag tränade jag balett för Rebecca och trots att jag är lite förkyld kändes det bra och jag var starkare än jag är vanligtvis.
Eller vad jag varit den senaste tiden.
Efter en lång period av friskhet och där jag kunnat träna och varva med viloperioder är jag starkare än någonsin.
Och även om jag inte dansade igår och inte soran gör den delen heller, så känns det bra.
Imorgon ska jag lunchträna med Andreas. Blir grymt det.

Kvällens ps: jag ska dansa på en diktuppläsning där musik varvas med poesi. 9 november är det. Jag återkommer med mer detaljer när det närmar sig…

Dagar som går, dansar liksom iväg

Dansar? Visst gör jag. Massor. Kanske mer än jag skriver, mer än jag står för.
Men jag ser också dans. Som Cullberg häromdagen. Plateau effect. Ganska intetsägande. Det var inte dansdans utan performance, konceptuell med rekvisita på scen, men inte mycket dansutryck. Mot slutet ev. njöt dansarna, tänker jag då de rörde sig mer under 10 minuter än under den 60 minuter långa föreställningen. Shame.
På måndag kommer jag inte att dansa men på tisdag vid stången. Ska bli grym!

Att fylla 36

Nästa måndag fyller jag 36. Det känns grymt. Jag känner att jag pikar för varje år som går. Fysiskt men också mentalt. Det är ju bäst att bli äldre. Till en viss gräns kan jag tro. SOm när man känner att kroppen inte gör det man vill att den ska klara. Eller om/när man inte orkar på samma sätt, när man inte bygger på kroppen utan den retarderar.

Så är det inte nu. Mitt i livet och mår pendelvis bra och pendelvis ganska dåligt. Skyller det mesta på mina utvecklingsfaser och att det händer en del för tillfället. Men så är det i allfall, jag har aldrig tråkigt. Det hinns inte med, jag fyller de eventuella tråkhålen.

Ikväll dansar jag feminine vibe och jag hoppas att det blir med Jennie Widegren men gissar att det handlar om Helena Åkesson och hon är bra men kanske behöver jag Jennie nu. Så känns det i alla fall. Lite extra allt.

Take back the night med Justin blir bra för dagen. Fetch!

Av dans svettig

Mmm. Har tagit igen förra veckans dansabstinens lite nu. Plockat på mig dans och rörelser med Helena Åkesson på House of Shapes nu. Henne var jag rädd för tidigare. Jag förstod inte hennes rörelser förr men nu… Ah som att simma i hav av moves.
Fy fan vad nice. Hon är. Jag är svettig. Helt rätt.
Idag är en mycket bra dag. Flyter på bra på jobbet, jag toppar just nu. Känns ju grymt. Jag mår bra. Inne i själen. Ända in.
Att göra detta, dansa och jobba kreativt med de bästa kollegorna och de skönaste kunderna får livet att skimra.
På tal om havet. Köpte tavla igår, en enkel bild på havet. Så vacker. Enkel. Precis som det kan vara ibland. Enkelt. Live.
Hemåt nu. Till mer jobb och lite sömn. Precis som det ska vara.
Njuter. Lär mig njuta.

Absolut dans på Dansens hus

Så mycket dans pågår hela tiden. Jag praktiserar mer än jag tittar och det är bra. Men detta hade jag velat gå på under helgen. Absolut dans på Dansens hus.
Är också lite oroad över att ingen efterträdare till Virve utsetts. Hm.

Om att försvinna

Denna vecka alltså. Helt annan än vanligt. Inte förrän igår dansade jag på riktigt och då körde jag i och för sig house x2 med Malin Emmoth, denna pärla, först en vanlig fitnessklass och sedan en riktig klass. Då vi utbildar oss. Jag är helt excited över detta. Vi presenterar oss, vi sitter i grupp, vi pratar om stilen, vi lyssnar på musiken, vi kommer se på dansklipp längre fram under terminen. Vi dansar såklart största tiden. Jag älskart!

Men veckan började med kajakpaddling tillsammans med en kund jag har. Vi var på Dalarö och paddlade runt. Helt sjukt vackert och en sådan underbar upplevelse. Jag vill såklart göra det igen. Men jag missade dans på måndag, dans på tisdag, dans på onsdag. Otrolig abstinens igår. Och då är det helt fab att fixa två klasser på varandra.

Och nu är det fredagsfeeling! Jag drar och tränar med PT-Andreas kl 19 ikväll. Galet. Nä.

Lite att säga men

Jag säger ändå detta: kolla på SVT:s Livet på operan, första avsnittet, om du inte har sett. Det är hovdansarna Marie Lindqvist
och Nadja Sellrup som följs främst. Bra att få se lite vardag där bakom den glittriga och exklusiva fasaden.
Och får du inte nog av dans, kolla in den filmen La danse om livet på operan i Paris.
Enjoy!

Från dans till smycke till tårta

Jag lovar. Igår kväll, medan jag kollade på Searching for sugarman och drack gott vitt Masi-vin, skrev jag ett ganska långt inlägg. Jag laddade ner bilder, fotade och hade förberett publicering när allt hängde sig och försvann.

Ok sånt händer, irriterande ofta dessutom, men det är anledningen till att det inte blev mer än dagens yogapose igår.

Jennie Widegrens feminine vibe med H

Så det jag var med om igår var dans på House of shapes (ja var annars). Det var öppet hus på fitnessklasserna och jag drog med mig vännen H på Jennie Widegrens femenine vibe-klass där vi dansade till Mando Diaos Dance with somebody. Och eftersom jag gått på hennes måndagsklass tidigare i veckan kunde jag hänga med och jobba på detaljerna. Jag älskar ju det. Hon är definitivt den bästa att dansa för. Inspirerande och rolig och samtidigt seriös. Det är liksom aldrig flamsigt utan snackas det om hur ”könet ska leda” eller att ”kötta på” så är det för att det stämmer. Jag gillar hennes stil mycket för att jag känner att jag utvecklas och att hennes koreografi välkomnas av min kropp. Det jag känner när jag dansar för henne är faktiskt svårt att beskriva.
Hade velat hänga kvar och ta en balettklass också men var tvungen att kuta till Sergels torg och möta upp lilla familjen eftersom vi skulle på den nya Alfons Åberg-filmen. Hade 30 minuter på mig och kom precis i tid.

Bildgooglade Jennie för att hitta en bild som representerar energin hon har på klasserna och detta är väl så nära jag kommer. Det är tyvärr reklam, men det får vara.

Kvällens smycke

Igår satt jag nyduschad och lite extra fiffad: var insmord med lyxig creme och parfymstänkt, målade mina naglar medan jag drack mitt vita och hade på mig örhängen. Ett par favoriter faktiskt som jag tänkt presentera som kvällens smycke. De ser du här nere.I dag är det kalas för en världsbäst 3-åring och jag förbereder mig på kajakfärd med kund imorgon och på tisdag (vi ska till Dalarö). Innebär säkert roligheter men jag tänker ju väldigt intensivt att jag kommer missa femine viben på måndag och att jag faktiskt missar baletten på tisdagen. Stor suck. Men jag börjar ta houseklass för Malin Emmoth på torsdagar från och med nästa vecka – inte fel!