Joan Of Arc vid franska ambassaden

Promenad efter lunchmöte. Med Joan Of Arc i öronen traskar jag förbi franska ambassaden. Där kan man gråta och begrunda livet utan att någon ser på en oförstående. 

Kramas extra – alltid. 

 

Annons

Bygga balettstång i hemmet – repris!

Från 30 september 2014:

Är du också sugen på det? Att bygga balettstång i hemmet? Jag menar du kanske har googlat det och hamnat här. Jag googlar bygga balettstång hemma och hamnar på min tidigare dansblogg tellaboutdance. Det är ett projekt jag haft med mig sedan flera år tillbaka och det kommer att bli av, men när? Beslutsamt tog jag häromdagen upp tråden igen och gick in på  Fredells hemsida. De har i stort sett det som krävs men jag är inte säker på om de har fästen till väggen. Men så gick jag vidare och hamnade här (sportime.se) Det är i stort sett bara att beställa men jag vet inte om jag kan göra det som privatperson. Och så är fraktkostnaden inget att leka med. Men jag går vidare och ser om det är något för mig.

 

Så värt och vackert Madonna

Såg Madonna den 14:e november. Ni vet dagen efter de fruktansvärda Paris-dåden fredagen den 13:e. Hennes hjärta var verkligen med och det var så fint att se hur hon, som faktiskt alltid hållit politiska anföranden och tagit ställning på sina konserter, tog ett ansvar och höll ett bra tal som avslutades med en tyst minut. Vi stod nära henne i Golden Circle-området  och tillsammans var vi 40 557 personer som höll andan och tårarna tillbaka. Tillsammans. Starkt.

I dag rekommenderar jag denna video som Emma Portner koreograferat och dansar. Justin Biebers ”Life is worth living”.

Kvinnor som leder medier – Ariana Grande tar ingen skit

Mycket lyckligare än du tror. Detta är 2014 års återträff på Nalen.  Foto: Torbjörn Zadig.

När jag satt i min första mjölkkoma, ammade mitt första barn, var hemma hela dagarna, nära denna nya människa och det intensivt, så drabbades jag av lite panik. Att jag i dimman skulle skadas rent mentalt (det är sant) och mitt jobb som redaktör och projektledare var så himla viktigt för mig (japp, sant) att jag började sondera mina möjligheter att plugga med denna rödhårige son vid mitt bröst.

Året var 2009, jag sökte stipendium via mitt fack, SJF, och gick hela vägen. Kunde bara några månader senare sätta igång kursen ”Kvinnor som leder medier” vid JMK. Vilken rejäl utmaning det var, oj. Där träffade jag två andra kvinnor med samma ålder på barn som jag (Lisa och Åsa) som ammade ibland på rasterna. Och Baba från Helsingfors och Ulrika från Vasa. Och Helena och Maria. Och Gertrud. Stockholm alla tre. Och Annika från Norrköping Ja, jag minns er såklart. Alla. Även vår återföreningsresa till Helsingfors på stormigt Ålandshav när jag bar min andra (denna gång klart skalliga) bebis i åttonde månaden. Min största skräck var att få Cecilias berättelser om sina intervjuer med Estoniaöverlevande serverade vid middagsbordet. Och jag kunde inte ta udden av the horror med ett glas rött. Stod på dansgolvet medan havet stjälpte utanför och drog i mig alkoholfria drinkar och hoppades på det bästa. Blickade ut och funderade på om vi, magen och jag skulle flyta på de fem meter höga vågorna om vi nu hamnade där…

Jag har varit på de flesta återträffar sedan dess och nu är det dags igen. Den 13 november 2015 ses vi på SR igen. Kan knappt vänta. Kudos till dig Cecilia Zadig som startade kursen och fortsätter och fortsätter och fortsätter. 

Dessutom, har ni sett Ariana Grande stå upp mot trista normer?