Isadorapod kickar i gång

Som ni vet har det blivit många möten och intervjuer för #dansboken under våren. Alla så givande på sitt sätt. I dag var det dags för #isadorapod att göra första intervjun. Dansaren och koreografen Viktor Fröjd kom på besök till min uppriggade studio hemma och vi satte oss ned med klirrande kaffekoppar och började snacka. Efter ett tag var jag säker på att ljudet var ok och vi kunde dra igång. Och så höll vi på i 38 minuter. Nöjda med vad som kommit fram tog vi av oss lurarna och jag slog av inspelningen. Men vi slutade ju inte att prata, och under de två följande timmarna funderade jag helt klart på att dra igång inspelningen igen. Flera gånger. För nu var vi varma i kläderna och samtalsämnena böljade vackert fram, erfarenheter delades och livets minnen och utmaningar kom upp till ytan. Nu vet jag också var jag ska dansa house i New York när jag drar dit. Vilken kick. Det ska bli så himla fint att äntligen köra igång med Isadorapod i höst och jag kan konstatera att det verkligen blev en bra start.

När vi plåtat Viktor i Tessinparken och jag kom in och öppnade fönstret hade en nyckelpiga satt sig på fönsterkarmen. Jag förstod vinken. Och jag följer den hela vägen.

Annons

West coast east coast och capital swing!

Kollar igenom lite youtube-klipp för att veta vad jag kanske kommer mötas av på fredagens dans på Skälbylogen i Kalmar. Undrar hur vågade folk är? Och om jag själv kommer kasta mig ut i havet av dans. Alltså, på norrlänskt manér skulle jag absolut inte neka om jag blev uppbjuden. Det får man inte (om personen inte är otrevlig, full eller jag är kissnödig). Kanske kanske, därför.

Saknar att dansa

Cyklade in till House of Shapes och dansade lite i måndags men behöver mer. Gudars.

När jag satt på cykeln in funderade jag på om jag fortfarande kunde röra mig, förstå. Alltid samma tankar. Jag måste dansa varje dag för att inte tro att kraften är borta. Inte mycket finns filmat av när jag lyssnar in koreografi men en liten snutt kommer här. Det är i stort sett två år sedan, oktober 2013. Feminine vibe för Jennie Widegren. 

Logdans i Kalmar

Det börjar närma sig. I dag bokade jag biljetter till Calmar minsann. Och eftersom väntan har bestått i att vela mellan bil eller inte belönade sjukt nog SJ mig med att ha sommarrabatt vilket gjorde 1:a-klassresan blev billigare än 2:a-klassvarianten. Och framdukad frukost på morgonen. Fina fina SJ. Nu är intervjuschemat nästan spikat, historia, fik, slott, bad, dyk, teater, Robert Gustavsson, Skotsk pub, minibadstrand och ja du vet. Dansreportaget är litet off balance, jag har två intervjuer men inga riktiga tider satta än, men det är helt ok. Sånt löser sig. Väl.

Nu knäpper jag igen min dator som hjälper mig med jobbet och beger mig till House of Shapes för lite vibes och mojo. 

Är du HÄR?

Ja det är jag med. Just poppin in för att se vilka ni är som hänger kvar. Hej!

Numera finns jag på www.anitaemthen.com så du vet. Love and all – dance and tell about dance

Balettstång i hemmet – fortsättningen

Min dröm om balettstång i hemmet växer vidare. Den existerar visserligen, är en solklar verklighet sedan ett halvår tillbaka och… används ändå så sparsamt i dagsläget. Varför? Justeringsläge. Några anledningar:

– Placeringen. Balettstången är på det enda stället där den får ta plats och också pryder hemmet. Men det betyder inte att den är optimal. Lyckan över att se den övergår i irritation när jag ställer mig vid den.

– Minimalt. Med vägg. Det är 60 centimeter i bredd och när jag glider längs stången med foten tar den slut och jag får göra dåliga förflyttningar med den stående foten som känns i knät.

– Ofärdig. Spegelväggen som var några speglar för kort har jag inte byggt vidare på. Blott tre speglar hög kapas huvudet och det är trist att inte kunna psyka sig själv när man vill ge upp.

– Lös. Stången är inte fastsatt och det beror på att jag ska fixa nya väggfästen och innan de är på plats skruvar jag inte fast den. Hög rammelrisk vilket jag är medveten om. Presterar därefter.

– Fästen. De väggfästen som jag har i dag är vanliga som används till ledstång i trapphus. Fästen ska givetvis specialbeställas. De som håller stången på plats (nåja) är för nära väggen vilket klämmer fast foten och gör mig yr då jag kommer för nära och kikar ned på fötterna då jag inte kan se rakt fram. 

Allt detta leder till… att stången inte blir färdig för att den inte står i rätt hem. Så jag ska fixa till denna provisoriska stång och på sikt, i ett annat hem, bygga den ultimata balettstången.

2 B continued.

Här är mitt tidigare inlägg om balettstång i hemmet.