Barcelonas Primavera sound

En filmsnutt från musikfestivalen Primavera sound i Barcelona där en fotograf jag känner är.

Ser soft ut. Själv är jag uppe i att boka Roskildefestivalen som jag inte varit på sedan 2003. Boendet är det trixiga. Om en inte vill slänga runt i fjälltält som senast med värmeljus tända i tältet (ve o fasa) till brandkårens förtret. De knackade på två gånger på mitt lilla och bad mig värma mig på annat mer lämpligt sätt. Förståeligt. Det som gäller nu är att inte hamna för långt från festivalen och ändå bo skapligt. Hello Roskilde!

Från ett penthouse i Köpenhamn

Ett par dagar i Köpenhamn förra veckan, denna danska smaragd, blev en tippad höjdare. Jag som så klart gillar staden ville göra nya upptäckter och besöka gammalt som var länge sedan sist.

– Hotellen. Axel Guldsmeden och Babette Guldsmeden är en boutiqe-kedja med balinestisk inredning, ekologisk inställning (produkter som mat – frukost/lunch/middag – och dryck) och gullig personal. Vi hade adderat frukost och spa och var inte missnöjda. Och helt magiskt blev vi än en gång oförhappandes uppgraderade i rum den första natten. Orsak: unknown. Säkert någon miss som de hanterade snyggt. Så från vanligt vackert rum till lyx: penthouset. Takvåning med bubbelpool och himmelsäng. Champagne på det. Och organiska majschips. Att det har hänt en gång tidigare, då på Grand hotel i Stockholm, då ett vanligt rum blev Nobelrummet kändes så overkligt att jag knappt trodde det skulle hända igen. Nu förväntar jag mig det framöver 😀

– Maten. Ekologisk frukost och sedan helt traditionell mat de flesta dagar. En kväll åt vi på The Studio (The Standard) och fick upplevelser utöver det vanliga. Några höjdpunkter: lammhjärta i sås av harsyra. Lokalt odlad späd purjolök, kokt och serverad med misokräm och algpuder. Norsk pilgrimsmussla strösslad med förgätmigej. Och min numera favoritfavorit: Kalvbräss. Helt oemotståndligt. Jag har ätit det tre gånger i mitt liv. Nu är jag fast. Vinpaketet valdes bort och istället bubblades det genom hela middagen. Vi avslutade med en diskussion om Kulturmannen och somnade ganska överens om att han liksom finansmannen och korvmannen finns. #nämenskämtåsido

– Dansen. Ett besök på Den Konglige Teater blev det. Och tillfället var att se sista föreställningen av modern balett i fyra delar av fyra koreografer, ”Take four” . Det tredje stycket rev mest och jag kommer skriva mer om det snart. Håll utkik och läs på om koreografen Sebastian Kloborg här.

– Sightseeingen. Skedde medelst lätt motordriven city-cykel, helt fab. Christiania som jag inte besökt på säkert tolv år betades av och där var det mesta sig likt. Kanske lugnare. Kanske grönare. Ännu mer miljöfokus. Fler hundar. Green light district är dock kvar och det ger lite av en magond känsla att gå där med de maskerade männen hovrandes…Annars stor charm. Därefter mot Havsfruen och väl där insåg jag att jag inte varit där tidigare. Något jag fått för mig. Louisiana i Humlebaek är för långt att cykla till så det blev tåg. En amerikansk utställare, 60-tal tror jag, Dorothy nånting var absolut mest intressant. Hon representeras av ett franskt galleri och henne ska vi ha koll på framöver.

Sammanfattat är Köpenhamn en pampig storstad som skickar ut vibbar av New York. Samma dag för hemresa var det dock Köpenhamn marathon vilket ledde till en ”död” stad pga alla avspärrningar. Marathon där #2016 känns dock inte omöjligt alls. 

Hjälp att modefynda på Tradera

Har du koll på att modesajten Make it last, som premierar och tipsar kring vintagekläder, samarbetar med Tradera nu? På Tradera trend väljer några redaktörer från Make it last ut fynd som man kanske ögnat förbi annars. Värt att kolla in!

Slutet på historien

Regnet öser ned utanför och det snöade visst i Knivsta igår.  I dag är det en  helt vanlig arbetsdag och jag får nypa mig själv i armen för att förstå vad jag var med om i helgen. Hur kulmen nåddes på Maximteaterns scen flera gånger under helgen. Sanslöst att vara med om. Nu blir det löpning, styrka och ta danspass i den mån jag hinner och orkar framöver. Mer yoga och balett nu t ex. 

 

 

Vårshow och NKOTB

När jag tänker på vad det värsta är, med att stå på scen och dansa, så blir förstaplatsen att tappa stegen, att inte minnas något, att få en black out helt enkelt. Bara stå där och inte ha förmågan längre. Sånt ger mig lätt ångest. Men så tänker jag på vilken gåva det är till publiken. Jo. På riktigt. Att få en black out, att tappa ansiktet, särskilt det där professionella det är bland det ärligaste och intressantaste du kan ge någon. Vi älskar när det händer andra och vi bävar när det händer oss själva. Diskussionen i Filosofiska rummet tar upp det bland annat. Lyssna här ”Att tänka med kroppen”. 

Fokus i kväll blir ju inte att ge en upplevelse av det slaget. Händer det så händer det men jag vill bara ha lite roligt och att de som är där har det bra. 

Sedan har jag värmt upp till min 2013-års favorit Justin Timberlakes 20/20 Experience-låtar i dag och när ”Strawberry Bubblegum” kom upp för 18 gången hörde jag Jordan Knights röst. Alltså min idol från NKOTB-tiden (slutet 80, början 90). Justin är ju en version av Jordan. Eller Joey! Mer sofistikerad. Men helt klart. Eller vad tycker du? ”Please don’t go girl” NKOTB (2013) så här är de ganska mogna i rösterna. Formade i samma hårda pojkbandsskola och det hänger kvar hårt i Justin. Älskart!

 

 

Genrep på Maximteatern inför vårshow 2015

Har behandlat min höft som knixade till igår på genrepet på House of shapes. Med massage och tens. 1 timma massage och 25 min tens. Och nu ska jag till en naprapat Vladimir på Nybrogatan 8 nära mig (och Maximteatern för den delen) tätt inpå genrepet på Maxim. Jag har värmt upp till svettnivå och övat house och nu ska jag köra jazzfunk. Sen äta. Promenera. Värma upp köra igen äta igen. Naprapat. Rep. Hem och sova och sen ÄLSKA att vara på scen de kommande dagarna och vara dödsnervös. 

Här är showen från förra året. Jazzfunk och house. Enjoy! (PS: blir tårögd av Applause!)

Kulturhuset vs Dansens hus

Det ser så överväldigande bra ut på Kulturhusets dansscen både bakåt i tiden och fram att jag vid jämförelse med Dansens hus tycker den förstnämnda är mer rörlig. Vad beror detta på? Kenneth Kvarnström-effekten? Lite problematiskt att han själv sätter upp på ”sin” scen är det förstås men också att det slutade vara lika rörligt och roligt på Dansens hus sedan han slutade (även om Virve Sutinen gjorde ett bra och svettigt jobb).

Jämför själv: KULTURHUSET DANS vs DANSENS HUS

Transdans

Åh. På att det fanns en grupp som hette Trance Dance med tvillingsystrar i dans. Med gaffade kläder. 

i dag dansar jag mig själv till trans. Det skall göras. Hittade en borttappad pas de bourre i housen. Finslipar på att inte se ansträngd ut i jazzfunken.

Men inför halvmaran imorgon då – testar musik som får mig att prestera. Britneys Work B**ch blir väl 10 ggr minst! Tänker på Pride 2014 på scen i Christophers rörelser i nätta undies 😀  

Madonna kommer också med mig på turen. Ser fram emot morgondagen – schukt mkt!