Maraton-Anita vs Dans-Anita

Nu är det gjort. Jag har signat upp för att springa maraton. Och från och med i morgon ska jag träna för det. Den 26 september springer jag Dublin marathon. Det är ju inte som att jag gör något världsunikt men för mig är det en ny vända i livet. Får se var den tar mig. 

Och i morgon dansar jag för första gången på veckor. Jösses vad längtan är stor. Men också detta eviga pirr. Kommer det att gå? Kommer jag att fixa det? Kanske har jag tappat takten/stilen/kollen/balansen och står där och tänker för mycket. Feminine vibe (jazzfunk) blir det i alla fall, med Helena Åkesson. Sen snappar jag upp henne och bokar in intervjun för Dansboken. Hi5. 

Dessa två saker, springet och dansen, ska vara i en fin balans, men det gäller att inte ta ut sig för mycket på det ena för att orka med det andra. Och att hålla sig skadefri. Vara smart. Även det är pirrigt. Därför måste jag styrketräna. Det sjukt tråkiga (som jag måste sluta tycka är sjukt tråkigt) som är nödvändigt för att fixa’t. Pratade med en pensionerad kårdansare vid Kungliga baletten i dag och hennes vånda var hur hon ska fixa att träna nu när hon ska börja projektleda i sitt nya arbetsliv. Något som varit en del av hennes arbete blir nu något hon ska göra när tid finns. Ett stort lycka till oss bägge där. Det är en enorm planering kring detta och det får inte kännas så för då försvinner lusten ganska abrupt och den är en del av näringen för att orka när det blir slentrianmässiga perioder.

En låt till oss alla som inte vill tappa geisten. Vit päls ”Död och evigt mörker”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s