Klungan i dag och igår

Klungan ”På rätt sida om okej” 2014.

Såg ”På rätt sida om okej” på Södra teatern den 27 december. Och jag hjärtar Klungan, det gör jag (och många andra så de behöver ju inte oroa sig), men det var inget bett i denna föreställning även om de använde ljudet i lokalen på nya sätt…Öh. Skulle det vara grejen? Det var verkligen inte grejen eller något som verkade förhöjande. Gillat: att de oförtrutet fortsätter dansa till Birgitta Egerbladhs koreografi (eloge, det är fan inte många som kör modernt med sådan självklarhet). Men. Det hastades väl mycket, förlitades eventuellt på ljudsensationer och trots att kära personligheter dök upp, som Katla från Mammas nya kille och Ingen bor i skogen och outsidern från IBIS så lyfte det sällan på scen. Orsak? Ett tunnare material, en tröttare ensemble, en nådd platå innan de tar sig vidare och gör storverk igen. Som ”Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter” där Släktenforskning är favvo eller ”Det är vi som är hemgiften”. Jag hyser stora förhoppningar men är lika rädd för att det kan vara slutet på Klungan-eran. Kanske går de vidare och åt olika håll. *rys* eller *mys*

Tills vidare kan vi gotta vidare i Klungan från förr: Thunder. Och i denna – Lars Stenberg från Assi domän aka professionell dansare!

 

Annonser

Uppsala i dans för Malala

I november valde jag att vara i Uppsala ett par dagar. Bara byta omgivning ett tag. 

På ovandahls sprang jag på Uppsala guiden där det stod om dansaren Elinor Tollerz Brattebys engagemang i frednobelpristagaren Malala. 

Hon säger, precis som alla dansare och koreografer (modern dans) jag talar med idag, att folk överlag är så pass ovana vid modern dans att de inte förstår varför den ska sammankopplas med t ex Nobelpriset och att fler borde se modern dans. 

Att Malala själv älskar att dansa är bara en liten aspekt.  

Kolla in Elinor Tollerz Bratteby

http://vimeo.com/38309540

 

Ledighetens händelser

Det är ju svinlite dans. Och rörelse öht. Och det är förkylning och sena nätter och ganska mycket socker och alkohol. Det är ledigt men kroppen tar nog mer stryk av det än något annat. Jag ska på Klungan imorgon den 27 december och se ”På rätt sida om okej”. Det blir super. Och sen ska jag på ”stop.play.rewind” den 2 januari. Det blir gr8. Sen är det en ”Rayamonda” som ska skrivas, baletten jag var på häromkvällen på Operan. Så det finns att göra. Men rörelsen i mig är ganska tam. Måste ändra på det när halsen slutar raspa och värka. Bästa medicinen? Sömn och lite mindre socker och sprit. 

Gilla Skrillex – gilla dubstep

Hej fredag.

Gillar du Skrillex? Du gillar att dansa dubstep!

Då passar det att kolla in denna sköna och faktiskt sjukt vackra dubstep till en mix av Adeles Set Fire to the rain av Marquese Scott. Jag är nere på knä. Fotarbetet. Elektriciteten i kroppen. Armarna. Händerna. Huvudet. FÖTTERNA (igen)! Otroligt snygga skor dessutom. Och bra val av bakgrund. Och ok gulligt med flames även om lite löjl.

Pluspoäng till mig: jag är anmäld till jazzfunk, balett (fortsättning) och house (fortsättning) till våren 2015. Så gött. Funderar du på att dansa? House of shapes kan vara grejen. Där kan du då och då få se (vara?) ovanstående kvalla på dans. True story.

PS: Läs Fredrik Strages krönika i DN i dag (länk kommer asap) apropå bra konsertupplevelser as in Skrillex (och så lite om 42 🙂

Stil i P1 är min miljöguide i galaxen

 

Det har så blivit att jag hamnat i ett Stil i P1-behov och acastar mig runt i de 368 avsnitt som ligger där och pockar. En del lyssnar jag om på men mycket är nytt. Särskilt de senaste två åren då min lyssning blivit mer sporadisk. Programmet om färgen grön (som jag skrev om här) är ju helt lysande. Inspiration för den som vill miljötänka t ex. Och nu vill jag slå ett slag för det senaste programmet, Stil om modets reparatörer. Här blir jag påmind om varför jag trivs med att ta hand om mina kläder och gärna använder bra kvalitets-kläder i många många år. I vår tid anses man klart skum om man bär samma kläder länge, men jag trivs verkligen både med idén och känslan av att bevara och använda plagg som med tiden blir som en del av mig. En kvinna som blir intervjuad menar att det handlar om uppfostran (att ta hand om sina kläder) och först studsar jag och tycker det är överdrivet. Men poängen ligger där, tydlig och klar, vi borde alla besinna vår konsumtion och använda det vi har, sy om, lägga upp, lägga till, lappa och laga. Jag skulle dock säga att det handlar om ett slags galenskap snarare än icke-uppfostran, vår otroliga konsumtion.

Så hur har jag blivit så här, undrar jag…Ett minne jag har är att min mamma (född på 40-talet) vädrade kläder ofta och tvättade sparsamt. Som barn tänkte jag inte så mycket på det, men i dag fattar jag ju hur smart det är, hon är. Och varför jag kan använda hennes kläder (som är så välbevarande) som knappt verkar använda. Det är en attraktiv tanke – att vi ser till att stoppa våra inköp och se på vad vi har istället. Tyvärr ser vi nog snarare på våra inköp så här:

See that thing – Want that thing – Need that thing – Get that thing – Use that thing – Tire of that thing – Discard that thing – Forget that thing…

http://www.patagonia.com

Jag fick häromdagen veta att det miljömedvetna och på en massa sätt tuffa företaget, Patagonia, vill stoppa denna överkonsumtion av prylar och kläder. Lite paradoxalt sådär. Deras radikala förslag är att minska sin omsättning. När de gick ut med sin tanke sköt deras försäljning i höjden. Folk gillart. 

Så vad gör jag då? Jo, jag hämtade precis i dag ut ett lagningspaket för kläder som jag köpt på Glada grodan. Med det lilla startpaketet ska jag fixa barnkläder först och främst men med tiden ska jag fortsätta med mina egna kläder. Och så ska jag köpa mindre kläder och prylar – starting 2015. Och fortsätta min återvinnings-iver.

Werk it – hip hop och swaggercise way

På stället jag dansar finns det ett träningspass jag velat gå på men inte än har tagit. Det heter Body Boom och leds av en mycket bra dansare och koreograf, Nathalie. Framförallt får hon alla att känna sig bra oavsett egen nivå och det är ju svinviktigt för att bibehålla lusten att fortsätta. Det handlar om att styrketräna, dansa och konditionsträna på cykel, i mörker till discomusik och stroposkopljus.

För att fatta vad jag menar, här finns en hip hop-variant på cykel och en ”spinnercise” från Florida som heter ”Swaggercise”.

Jag har inte tagit många klasser för Nathalie sedan jag fick ett freez-moment under Nathalies klass 13 augusti 2013. Skrev en analys av min ångest inför på min dåvarande blogg tellaboutdance. Det var då. Nu är det dags att hoppa upp igen.

Balettstång uppe

Den är där! På plats och ska snart tjäna mig. Har köpt sidenmatt lack på grafittisprayburk och ska också sätta upp en lägre stång under den övre. Sedan ska jag byta ut väggfästena som gör att stången  hamnar för tätt mot väggen. Men den är DÄR nu (sedan i torsdags skall tilläggas).

Först spegeln upp. Ska kompletteras med ytterligare en alt två bitar för känslan av höjd.

Putsar stången som jag sågat med en supersåg av japanskt snitt. Ser ut som en stekspade – gör underverk.

 

There it is. 

Världens vackraste träningsdagbok

Har jag. Den heter The Vintage Fashion Journal och jag startade den förra söndagen.

I den har jag planerat hur jag ska träna dag för dag, vila och jag ska komplettera med matförslag. Det är en hjälp för mig, tänker jag, för att jag ska få in min rutin kring träning, för att slippa tänka till utan bara göra. Sedan får den uppdateras eftersom. En kan ju undra hur det går, så här första veckan? Ja…jag har inte följt schemat annat än första och andra dagen. I dag t ex kommer jag att promenera istället för att springa. Så jag inleder genom att avvika. Men vad 17….