Skulle kunna dö för Linda Pira pga coolheten

Notering

Lite tips på en cool människa som inspirerar mig både till att dansa och att växa som helhet.
Linda Pira är namnet på coolheten personifierad, se PSL:s dokumentär här.
O
ch lyssna på Rom & Kushs låt Stor där hon lägger en vers här.

I sanningens namn är det personer som Linda Pira som får mig att känna jag kan dö för denna typ av människa. Så. Jävla. Bra.

Image

Annonser

Skrivet i natten

Jag får väl passa på. Är ju vaken och tänker på dig bloggen, så jag skriver.
Veckan som snart passerat i korthet då:
– måndag. Sprang en mil på morgonen. Underbart och hurra. Fick ont i vänster knä vid 7 km och haltade resten av dagen. Kunde konstatera – löparknä. Åt Ipren och gick på Jennies feminine vibe på house of Shapes ändå. Svinont första fem – sedan, uppvärmd, inga problem. Stretchade ordentligt och på…
– tisdagen skippade jag balett pga jag gick ut på middag på Sjögräs med gamla arbetskollegor på
– onsdagen. Drack champagne och åt förrätter hela kvällen.
I dag
– torsdag ska jag morgonyoga i vanlig ordning och på kvällen blir det house med Malin på house of Shapes.

Nu slumrar jag lite till för att vakna till en dag av familjeterapi och jobb innan dansen får agera balsam för själen.

En vecka! Are you kiddin me?

Är påväg till house-passen med Malin Emmoth och inser att jag inte skrivit något på EN vecka.
Hur är detta möjligt?
Jag har upplevt massor med dans och har en hel rad med inspiration och exempel på bra grejer att dela med er.
Men hur ska jag få tid?
Hur?
Jag tar ledigt. Imorgon.
Jag gör det och ägnar dagen åt annat än jobb.
Tack. Bra. Vi hörs!

Lovsång till miss Emmoth på house of Shapes

Hej.
På väg från två smäckra house-pass med Malin Emmoth på house of Shapes. Helt svettig. Helt lycklig.
Detta är en lovsång till miss Emmoth.
Och det blir ju lätt så. När någon, en person, får en att känna yo. Jag lever.
På riktigt. Lever.
Jag känner varje svettpärla som rinner längs med svanken, droppar från pannan, i ögonen, bry sig om det svider. Det är skönt. Det är så värt.
Jag rusar hem till varma, sovtrötta barn för att hinna pussa och krama och lägga. Tänk att jag får göra detta. Att det är mitt liv. Det är ju helt sjukt bra.
Hur kunde det bli så här?
Malin Emmoth. Du är en stjärna i mitt liv. Du får mig att lovsjunga dig och ditt sätt. House har blivit en del av mig. Och på dansgolvet, på klubben, där utövar jag det du ömt piskar in i mig.
Lovsång till miss Emmoth.

Dagar med dans

Det finns ju inte en dag som går utan att jag dansar.
Fysiskt eller i tanken.
Det är så det är och det är så det ska vara.
Meningen.
I dag tränade jag balett för Rebecca och trots att jag är lite förkyld kändes det bra och jag var starkare än jag är vanligtvis.
Eller vad jag varit den senaste tiden.
Efter en lång period av friskhet och där jag kunnat träna och varva med viloperioder är jag starkare än någonsin.
Och även om jag inte dansade igår och inte soran gör den delen heller, så känns det bra.
Imorgon ska jag lunchträna med Andreas. Blir grymt det.

Kvällens ps: jag ska dansa på en diktuppläsning där musik varvas med poesi. 9 november är det. Jag återkommer med mer detaljer när det närmar sig…