Take back the night – ju!

Men så stod jag där på house of Shapes-golvet och inte var det Christina Aguilera som sjöng. Det var käre Justin Timberlake och Take back the night.
Jag är så lättad att jag stod längst fram och att jag satte koreografin, ett par gånger.
Inte perfekt men jag hörde mig själv svara att det ska man strunta i, då Helena ställde frågan: vad ska man göra om man dansar fel?
Det kom reptilsnabbt och jag är glad för det.
Jag menar det allt mer också.
Jag försöker kötta på istället.
Saker jag älskar ikväll:
-att Pride startat! Heja kärleken 🌻
-att jag läst på och påmint mig om vad som krävs för att bli expert. 10 000 timmar av ren praktik för att lyckas bemästra. Jag ska göra det. 3h/dag i tio år alt 6h/dag i fem år.
Jag ska nog hitta vägar. Och tid.
– att jag tar ett glas ekologiskt rött och låter ruset av dansen skölja vidare inom mig.

Annonser

Come on over baby – nu är det dags

Wanna wanna wanna.

Sjunger Christina Aguilera och det är henne jag ska följa i dag på feminine viben på House of Shapes (18.20 om du ska komma me). En gul klass (lättare) som verkar svårare än den blåa med Helena Åkesson i måndags. Nu gäller det ju.

Men ack så snabbt en låt dateras, särskilt när den är några år äldre men samtidigt ligger tillräckligt nära i tiden. Kolla in vår kära dansare och sångare i videon Come on baby, all I want is you.

2004 kom den!
2013 sätter jag den.

Typ.

Tips #2! Se Prince på Stockholm Music&Arts

Eller någon annan artist så klart. Men Prince vore fin att se, tänker jag, och Regina Spektor. 

Spellistan från Spotify

Stockholm Music&Arts 2013

Prince. Från Stockholm Music&Arts 2013s hemsida.

Spellistan för Stockholm Music&Arts. En go´bit i sig.

Tips! Workshop i dans på Pride

Om jag var du, bodde i eller befann mig i Stockholm under helgen, skulle jag gå på Pride och prova olika workshops i dans. Det finns inte det minsta att förlora. Heja Balettakademien som gör detta. Plats: Taket, Kulturhuset testa dansa med balettakademiens lärare

Sommaren 2013 ska jag…

Ok ok ok.
Nu åker jag buss 4 som tar mig från House of Shapes till mitt hem. Svetten som dryper om mig beror mest på värmen säger jag. Feminine vibe-passet med Helena Åkesson var härligt och tufft. Hon är grym.

Skön att dansa

Jag satte adorn (en låt med Miguel) från plattan Londonsessions. Äntligen. Den är skön att dansa.
Det var inte snyggast men jag fattade och kunde känna musiken. Sånt är viktigt. Att förstå känslan, bestämma sig för vad man vill förmedla och sen köra. Hårt.
Ah.
Så på onsdag ska jag ta mig an den lättare gula klassen hon ger men som jag tycker är svårare. Förra onsdagen var en katastrof. Nu ska jag andas och sen bara göra det.

Utmana min rädsla

Men nu när sommarstockholm flimrar förbi mig och är bedövande vackert ska jag ju påminna mig om mina mål för sommaren.
Att stå på händer (mot en vägg).
Att hjula.
För mig handlar det åter igen om att lita på kroppen. Inte låta rädslan stoppa mig – utmana rädslan. Det är fine att ramla. Jag säger det till min son, min 4-åring, som är så rädd för att klättra i ställningar och att ramla. Jag säger ”det är ok, jag står här, jag tar emot dig om du faller. Och det är ok att falla, du kommer ramla. Det är så du lär dig.”
Jag skulle behöva höra någon säga så till mig. Så jag vaggas in i trygghet jag med.
Men ok.
Innan löven faller:
Står jag på mina händer.
Hjular jag över gräsmattan hemma på gården.
Ok.
Ok ok ok.

The Sugar Collective!

Japp, jag dansar på House of shapes, men egentligen går jag inte på så kallat riktig dans, jag tar fitnessklasser i dans och frågar du en dansare är de inte äkta vara.

Beyonce Upgrade U

Äkta vara är konst och som det förra klippet, de som dansade Beyonces Upgrade U

The Sugar collective

The Sugar collective

Så dansar man om man är dansare med D.

Så jag vill slå ihop det hela och presentera en grupp som utbildat sig på dansskolan som Jennie Widegren och Fredrik Benke Rydman håller på House of shapes. De heter The sugar Collective och bildades enligt egen utsago 23 januari 2013. Det är ett tiotal tjejer som är grymma dansare.

Här kommer två av mina favoriter med dem hittills.

Sexy back med Justin TImberlake

Dance for you med Beyonce

OBS: fotot på dem kommer från deras egen facebooksida!

Fruktansvärd dans

Det är så jävla jobbigt när det händer.
Att dansa och inte orka med att ta koreografin och bara freaka ur. Inte röra på sig mer. Bara stå och glo. Inte kunna. Inte förstå. Se hur koreografin gliiider en ur kroppen.

Kan inte dansa

Det hände mig i går på feminine vibe på House of shapes. Jag hade cyklat till passet och var så redo trodde jag. Men faktiskt, på dansgolvet blev jag helt paralyserad och ville inte röra mig alls. Eller det är fel, jag ville men kunde inte. Det stod till. Och jag stod still. Hur ofta händer det? Sedan jag började dansa igen har det hänt tre gånger kanske. Jag vet ju det eftersom jag smärtsamt minns varje gång. Och då kunde jag skylla på att jag var så fräsch i gamet, ovar van vid att ta koreografi. Men nu. Igår. Då var det, ja vadå. Vätskebrist pga värmen? Att jag inte dansat på ett par veckor? Att jag lånat J:s cykel med för hög sadel och stod hela vägen till HoS?
Nä. Såklart icke.

Ny platå – bli bäst eller fejka

Jag tänker inte ta det så. Jag tänker ta det så här: jag har hamnat på en platå. Precis som när jag håller på att utvecklas på något område och når en ny gräns. Ja men, som när jag skulle ta mitt körkort och stundtals inte visste hur jag skulle köra bil, hur jag skulle starta eller stanna med en bil. Efter 27 körlektioner drabbades jag av nattsvart block och trodde inte på mig själv. ”Det kommer aldrig att gå”, tänkte jag och höll på att krocka med en bil på väg till uppkörningen. Några timmar senare hade jag körkortet i min hand. Och det hade gått smooth.
SÅ ska jag ta det.
Det kommer gå. På måndag står jag på dansgolvet igen.
Samma låt.
Bättre än någonsin.
Eller så fejkar jag.