Rainbow fruit and dancing

Jag kan inte ta i något nuförtin utan att dans på något sätt är inflätat.
Senast handtvålen på and other stories som beskriver doften like dancing.

Annons

Danschans på SVT

A chance to dance på SVT alldeles nyss.
Jag grät av anspänningen. Urgallringen. Fy fan. Ytterligare en insikt om hur långt ifrån dansare jag är fastän allt jag vill vara egentligen säger – dansare.

Dansens hus står på Kulturfestivalens scen

Den 14 augusti kl 14 kommer Dansens hus presentera sitt säsongsinnehåll för hösten på kulturfestivalens scen på Sergelstorg i Stockholm.

Jag ska givetvis gå och se och därefter planera min höst lite efter det.

http://www.dansenshus.se/

Att kunna dansa

Men så ja.
Att gå från nederlag till vinning. Att vända förlusten och rädslan att inte klara det – någonsin – till att ta sig i kragen, eller ännu hellre på allvar, och ge sig fan på att fixa det.

Dansa modernt och med känsla

Så var det för mig idag när jag skulle dansa Adele och My Hometown-koreografin som Nathalie Rosenberg gjort. Och som är svinbra men mycket mer modern än jag gjort på länge.
Ah.
Och så kan jag sätta den.
Om inte perfekt så ändå med känsla och eftertanke och kärlek.
Det finns liksom inte mycket som slår denna känsla.

Att dansa med…

Att dansa med fötterna är en sak, men att dansa med hjärtat är en annan.

Sant och dagens citat.

#dans #feminine vibe #win

Hej.
Det var riktigt tufft att dansa för Nathalie Rosenberg på house of Shapes i måndags.

Feminine vibe som zombie

Det var som att börja om från 0. Jag var helt dränerad på den känsla och närvaro som krävs för att göra feminine vibe där Adele är huvudspår, rättvisa.
Min dag hade varit kass, jag var trött och zombielik när jag rörde mig.
Men fan ta den som inte utsätter sig för åtminstone en rädsla om dagen. Tänkte jag och körde på.
Längst fram.

House of Shapes-övertalning

Efter lektionen ville jag bara spola tillbaka och börja om.
Men så gör man ju inte.
Istället övertalade jag Nathalie att göra samma koreografi på onsdag igen.
Imorgon är det dags.
House of Shapes – jag kommer jag kommer jag är nästan där.
18.25 är det på riktigt.

#dans #feminine vibe #fail

Igår tog jag en feminine vibe-klass med Nathalie Rosenberg.
Har inte dansat på över en vecka och det var som fan vad svårt det var.
Hennes moderna dans till Adele kändes helt omöjlig att röra sig ok till.
Ändå stod jag halva klassen längst fram och såg mina egna fails.
Det är bra.
Göra något man är rädd för är bara bra. I längden. Men när man utsätter sig för det är det ju fruktansvärt.
På onsdag ska jag på’t igen.

Modeikonen som dansade

Just nu på SVT2 om makalösa modeikonen Diana Vreeland som – självklart dansade hon som besatt i unga år (och längre än så).

I hennes barndomshem sprang balettdansare, såklart.

Jag måste fortsätta titta

Diana Vreeland

Springer på Djurgården

När jag springer, främst morgonjoggar, har jag inbillat mig att valet av musik varit avgörande för mina resultat.
Icke.
Har börjat lyssna på P1 morgon eller podcasts (alex o sigge) och det går bättre.
Jobbigt att det inte var madonnas hard candy- platta som gav mina resultat.
Eller tvärtom ganska bra.
Heja P1 morgon!

House of Shapes tar semester

Detta dansmörker sommaren innebär, alltså.
Nu är semester utslagen, i full blom, absolut. Jag vet. Också på house of Shapes (HoS).

Saknas: balett

Inte många klasser finns att boka. Jag scrollar. Feminine vibe står kvar på måndagar och onsdagar (pga gissningsvis entusiastisk koreograf i Nathalie Rosenberg) men tisdagsbaletten som jag missat de senaste veckorna (!) är inte bokningsbar längre. Och låt mig gissa orsak: Rebecca Björling som håller i den har… Semester. Naturligtvis.
Jag saknar.
Ok. Ser att det går att köra hip hop på tisdagar 19.35 i af. Hoppet tänds…

Egen koreografi

Positivt med detta är att jag tänker mer på den egna balettstången som ska upp i sommar. Nu banne mig.
Låt mig upplysa om hur arbetet fortsätter och illustrera med bilder.
Soon come.
Allt kommer ske i egen koreografi.